"Ingen har läst Ulysses"

Haha, jag gillar Carin Mannheimers bokinslag i radioprogrammet Mannheimer & Tengby i P4 på söndagmorgnar/-förmiddagar. I dag hade hon läst Erik Anderssons bok om arbetet med nyöversättningen av James Joyces praktverk (?) Ulysses, Dag ut och dag in med en dag i Dublin (underbar titel). På frågan om hon har läst Ulysses svarade hon: "Ingen har läst Ulysses." Haha, nu vet jag "for a fact" att det finns folk som har gjort det, och en sån där replik tar jag ju som en utmaning: jag ska göra det. Jag har faktiskt försökt läsa de första sidorna i boken, men jag tror inte jag kom längre än sida ett... vad är så speciellt med denna bok, att ingen har läst den men så många vet nånting om den, inte minst att den finns och att man "ska" vara imponerad av den? Sånt man inte vet. Jag minns bara att jag läste en kommentar för några år sedan angående Brott och straff (som inte är ovanligt att folk anger som det bästa de läst): "Om Dostojevskij hade haft en redaktör hade denne sagt 'stryk, stryk, stryk' och boken hade varit lagom tjock." Kanske blir vi automatiskt imponerade bara för att en bok är just tjock.

För egen del gillar jag oftast det lilla formatet bäst. Korta romaner och noveller. Men nu satsar jag alltså på Ulysses - jag tänker inte ta reda på hur många sidor den är. Vi kan säga 800 för att ni ska få en uppfattning, men jag vet inte om det räcker. En (eventuellt) 800 sidor tjock bok om EN dag i Dublin. Detta blir intressant. Återkommer väl 2014 nån gång...

Snyggt omslag, och se förresten så fint de båda böckerna hör ihop. Albert Bonnier har den äran att ha satsat på detta.