Martina Haag: Det är något som inte stämmer

Först satte jag på minussidan att jag läst ut Martina Haags senaste roman Det är något som inte stämmer så fort. Ett par tre timmar tog det bara.

Jag tyckte den var för kort, och att det fanns för många trådar och händelser som inte ledde nån vart. Det tycker jag fortfarande. Händelserna i nutid är bara utfyllnad.

Men delen om upptäckten av otroheten och sedan skilsmässan är otroligt bra. Jag förstår precis. Och texten flyter fram. Varför tycker jag att det är dåligt att jag läste den på ett par timmar? Det är ju fantastiskt att jag inte kunde släppa en bok tills den var slut.

Jag har gillat Martina Haags första kåseriböcker, väldigt roliga, och springboken Heja, heja. Läste första romanen, grimaserade mig igenom den och har inte läst någon fler. För många händelser som egentligen inte leder boken någonstans utan bara fyller ut den. Det är de roliga formuleringarna som är hennes styrka, brukar jag tänka.

Det finns roliga formuleringar i Det är något som inte stämmer också, men de är känslobeskrivningarna och skeendebeskrivningarna som är den stora behållningen. Jag känner nästan huvudpersonens hjärta slå alldeles för fort ibland.

Jag kollade runt på Instagram efter att ha läst boken (jag tyckte trots allt att den var för kort och ville dra ut på den) och läste någonstans Team Martina. Ja, så säger jag med.