Tycker det är filmdags

Det är inte höst, det är det faktiskt verkligen inte. Jag satt kl 20.30 ute på min altan och hade en prima sommarkväll, möjligen åt det svalare hållet men det var skön, bra luft. Så det är inte därför. Men jag känner ett stort filmsug. För ett år sedan gillade jag att frossa i tv-serier, såg hela Weeds och mestadelen under sommaren. Det var kul. Nu ser jag Orange is the New Black, fast jag har nog knappt sett något avsnitt (av säsong två) sedan jag gick på semester faktiskt. 

Samtidigt, nu när jag börjat jobba, så finns det nästan inte en chans att jag orkar se en hel film en vanlig kväll. Jag kanske kommer in i rytmen snart, men jag kan inte minnas när jag varit så här trött senast. Förutom att jag gör det, och det var också jobbrelaterat eftersom jag arbetar i butik, det var nämligen julhandeln. Så jag vet inte hur det här ska gå. På samma sätt som jag letar efter lagom korta böcker får jag försöka hitta korta filmer. Det är i och för sig inget nytt, om en film är mer än 1.40 lång så blir jag väldigt tveksam, för att inte säga att jag rentav ratar.

Och eftersom ämnet är film i detta inlägg så kan jag passa på att berätta att jag nu för furtonde gången sett filmen Huset vid sjön utan att ha sett början, haha. Nu kom jag in efter en timme, så det var inte ens nära. Men jag har sett den ett antal gånger alltså, och alltid missat början. En dag...!

Jag kan gilla filmer med lite tidsflyttningar. T ex Tidsresenärens hustru (som naturligtvis är efter boken med samma namn, men den har jag tyvärr inte läst), De 12 apornas armé, självklart Tillbaka till framtiden och Livet är underbart. Och den bästa: Midnatt i Paris. Se, om du liksom jag gillar det konstnärliga på 1920-talet i Paris, med författare och konstnärer som Ernest Hemingway och Gertrude Stein. 

Åh, nu måste jag ta fram min Gertrude Stein-biografi. Här är den!

Kanske får bli lite kvällslektyr på spikmattan. God natt!