Felicia försvann - en bok jag kanske inte läser ut

Felicia försvann av Felicia Feldt är en bok som borde gå jättefort att läsa. Korta brottstycken av enskilda minnen, visserligen inte i kronologisk ordning vilket gör att jag måste skärpa lässinnet. Men det är liksom så tungt. Det är inte dåligt skrivet, men alla dessa dåliga minnen och händelser radade efter varann i en bok, jag vet inte om jag orkar läsa det längre (och då har jag bara läst några sidor då och då). Det börjar bli så att jag känner "neeej" när jag ser boken ligga där.

Jag läser den som en skvallerbok (den får kallas "roman" så mycket den vill) och jag vet inte om jag vill gotta mig mer i det. Och där är ju "gotta mig" fel uttryck naturligtvis, men så funkar skvaller. Jag säger inte att det är fel att skriva om det, tvärtom förstår jag mycket väl att hon ville göra det, men jag tror inte jag orkar läsa det, mitt sinne blir alldeles tyngt bara jag tänker på boken. Tror att jag heller inte riktigt pallar med tonen i boken, liksom sirligt sakligt väldigt, väldigt dolt spydigt. Och förstås sårat.

Författaren vill nog dela sin börda, jag tröstar mig med att det är många, många andra som läst boken och kommer att göra det.

Kommentarer

  1. Jag kände precis likadant som du, och jag läste inte ut den. Väldigt deprimerande, men jag förstår författarens behov av att skriva den.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Borttappad kommentar

Sveriges Radios Romanpris pågår