Mest pocket

Och då pratar jag inte om skräckböcker. En genre som är helt utesluten i mitt läsande, alltså, det kommer inte på fråga, fattar du. Slutpratat. Nej, det började med att jag hörde Fredrik Lindströms prata om sin (då) nya bok (nu är den ju inte alls ny, ett halvår gammal) När börjar det riktiga livet? och han sa att folk, de längtar till att jobbet slutar för dagen, för då börjar det riktiga livet. Sen blir det "till helgen" och sen "när det blir semester" och jag kände ba Gulp, det här kommer ju kännas hur tragiskt som helst. Jag gick en fin medelväg där, jag gav bort den i julklapp och tänkte antingen få en recension och/eller så tjuvläsa lite själv. Det har inte blivit av ännu. Mer nyligt lyssnade jag på ett tidigare program av Biblioteket i P1 där jag tror att temat var debutanter med närhet till naturen. Ena författaren var Tomas Bannerhed och boken Korparna , Augustprisvinnaren i romanklassen 2011. En bok jag verkligen hoppas att jag kommer läsa, så mycket ...

Bara titeln är ju så vacker. Och omslaget känns perfekt till både bok och titel. Opal bokförlag Tack vare booked.nu fick jag möjlighet att läsa Stefan Castas senaste bok, Huset där humlorna bor . En bok för spannet 9-12 år, ungefär. Jag tänkte genast att själv hade jag nog inte läst denna som 9-åring, men efter att ha läst lite mer så tar jag tillbaka det, det är inte alls omöjligt. Jag trodde det var småspök, men det var att förhasta sig. Småmystik, snarare. Jag ska inte säga så mycket om boken just nu eftersom jag inte läst den klart ännu, men det är helt säkert så att så fort jag förstod att huvudpersonen Myra Johanna, som inte har så många kompisar men inte verkar så bekymrad över det, har en pappa som jobbar borta långa perioder på en oljeplattform och: en hund som heter Morgon - Morgon! - och är - osynlig, då snörptes mitt hjärta litegrann och det var ingen tvekan om att jag skulle läsa vidare. Språket är oemoståndligt fint. Stefan Casta är en författare som hunnit ...

Kokböckerna bara strömmar in. Hade bestämt mig för att bara prata om två, men det kanske slinker med någon fler. Min favorit: Den franske bagaren av Sébastien Boudet. Så många böcker jag läst om surdegsbak, men här får man läsa lite mer om surdegsfilosofi. Det är svårt att förmedla en känsla, men jag förstår att Boudet har just det, en känsla för surdeg. Han säger också därmed att det är inte så noga hur mycket mjöl man tar, eller hur många dagar den står (eller så vill jag bara att det stod det, men jag tror det), däremot kan han påtala andra viktiga aspekter - som t ex att surdegsgrunden måste ha syre för att kunna ta fart. Även om min senaste grund till slut ändå inte blev nånting att bygga en deg på, så fick den fart när jag lyfte på locket för att släppa in luft. Sånt gillar jag att lära mig. Boken består inte bara av brödprat, det är fina bilder från Frankrike, matprat och även matrecept. Det står också om hur det är att komma till Sverige och bo här. Jag gillar också det va...

I sommar kommer Linda Boström Knausgårds novellsamling Grand mal i pocket. Det gjorde mig glad. Jag bläddrade i den inbundna tidigare i vinter eller höst, och fastnade omedelbart för några textrader i en av novellerna. Tyvärr kunde jag inte känna just då att jag kunde spontanköpa en inbunden bok. Men det har grämt mig lite. Nu är ett av sommarens bokköp bokat i alla fall. Och ja, det är "fru Knausgård". Jag hittade just nu ingen bild på förlaget Modernistas hemsida, men gå in där och kolla vilka bra böcker de ger ut. Som jag tror i alla fall. Många klassiker, roligt. Marguerite Duras, Förbländningen av Canetti, sen den där roliga New York-guiden och kokböcker av Nigella Lawson. Och då har jag inte nämnt Bodil Malmsten. Och oj! Den här bara måste jag läsa, Simone de Beauvoirs Brigitte Bardot & Lolitasyndromet. Essäer. Mycket intressant!

Haha, jag gillar Carin Mannheimers bokinslag i radioprogrammet Mannheimer & Tengby i P4 på söndagmorgnar/-förmiddagar. I dag hade hon läst Erik Anderssons bok om arbetet med nyöversättningen av James Joyces praktverk (?) Ulysses , Dag ut och dag in med en dag i Dublin (underbar titel). På frågan om hon har läst Ulysses svarade hon: " Ingen har läst Ulysses." Haha, nu vet jag "for a fact" att det finns folk som har gjort det, och en sån där replik tar jag ju som en utmaning: jag ska göra det. Jag har faktiskt försökt läsa de första sidorna i boken, men jag tror inte jag kom längre än sida ett... vad är så speciellt med denna bok, att ingen har läst den men så många vet nånting om den, inte minst att den finns och att man "ska" vara imponerad av den? Sånt man inte vet. Jag minns bara att jag läste en kommentar för några år sedan angående Brott och straff (som inte är ovanligt att folk anger som det bästa de läst): "Om Dostojevskij hade haft en red...