Mest pocket

Fick ett sånt bra ord på Instagram angående att jag läser hit och dit i böcker: slalomläsning. Bra ord, och att kalla det för något känns som att det är ett erkänt sätt att läsa. ;) För ovanlighetens skull valde jag att testa en spänningsroman nu, vi får väl se om jag läser ut den men den känns bra så långt. Även om jag har svårt för att läsa om maffiametoder, och särskilt då i Sverige. Det var nog ganska säkert en av anledningarna till att jag inte läste ut Dirigenten från S:t Petersburg av Grebe och Leander-Engström, den var för brutal. Fast den kändes väldigt bra skriven annars, så det var lite synd.  Nå, men den jag läser nu, för att komma till saken, är Jonny Liljas skuld av Olle Lönnaeus. Jonny Lilja är en polis som spelar mycket, och som har hamnat i stor skuld till en maffiaboss i Skåne. Han tvingas läcka information till denne för att betala på skulden. Boken verkar mer fokusera på Jonny Lilja som person än på polisarbete, och det var nog det som lockade mig. 

Patrick Mondeo. Mando Diao. Mandolin. Mandarin. Patrick Modiano. Jag är jätteglad över årets nobelpristagare i litteratur. Jag har aldrig hört talas om honom, känner inte till hans böcker. En ny författare att spana in och fundera på, har gjort det litegrann nu och jag tror att det här är någon jag vill prova.  En mycket bra dag alltså! 

Till vad? Ni vet till vad. Min första: Clarice Lispector.  Sedan är det någon som jag har på tungan men inte kommer på. Efternamn på N. Ser böcker framför mig. Vänta. Ja, Cees Nooteboom.  Fast jag tänker mig Sydamerika. Och jag vill tro att det blir en kvinna i år igen. Kommer fler kandidater från mig tror jag, bara jag hinner. 

Jag hoppar oftast över sådana här olika slags tester som dyker upp på Facebook. Men heter något pocketquiz, då är jag med!   http://pocketquiz.se  Så här blev mitt resultat: Hägring 38, När kejsaren var gudomlig samt Björn Ranelids Förbjuden frukt från ett fruset träd. http://pocketquiz.se/romanquiz/resultat_e.php Hägring 38 av Kjell Westö läser jag redan genom att jag lyssnar på den som radioföljetong, och den är smått fantastisk. Kejsarenboken har jag inte tänkt så mycket på ännu, däremot tänker jag läsa Julie Otsukas första bok på svenska, Vi kom över havet. Den ligger här i väntehögen. Ranelid. Jag är alltid öppen för en Ranelid, men de flesta får passera. Har läst en som var jättebra, och en som jag inte kom längre än 40 sidor på, och det har gjort mig överskeptisk dessvärre. Den här titeln fastnade jag för när den kom - visst hör man Ranelid själv uttala de allitterade orden? Jag tycker alltså att titeln är mer rolig än vacker, inledningsvis. Men i vilket fall, jag tänkte att ja