Uppdatering av kombiprojektet

Javisstja, jag började ju läsa Vägen (McCarthy). Verkar väldigt bra. Men inte hann jag läsa färdigt den till i går, då jag hade planerat att se filmatiseringen av boken. Jag fortsätter förstås ändå att läsa boken och kommer att se filmen vid annat tillfälle.

En kommentar om boken som jag hörde i påskhelgen var att Vägen påminner om Oryx & Crake (Margaret Atwood). Och nu kan jag bara tänka på det, stämningen är ju nästan exakt samma. Kusligt. Både stämningen och att det är så dystert, samt att uppleva den stämningen återigen.

Jag gillade ju Oryx & Crake väldigt mycket, även om jag tyckte det var rätt jobbig läsning. Apropå Atwood så vill jag så väldigt gärna läsa Syndaflodens år (Atwoods senaste bok på svenska, på samma tema - ungefär: en värld som inte längre är sig lik) att jag tror att jag tänker besöka ett bibliotek. Fast jag måste vänta lite, blir nog för mycket med en till avgrundsbok (?) direkt efter Vägen.

Egentligen vet jag ännu inte riktigt vad Vägen handlar om, efter ca 90 sidor.

Tjuvläsa

Varför tjuvläser jag?! Med det menar jag att jag håller på med en eller två böcker, men köper/lånar/hittar/känner mig väldigt sugen på en annan bok, börjar läsa i den bara för att se hur den verkar, och så tycker jag att den verkar såååå braaaa så jag vill hellre fortsätta läsa i den.

Senaste sådant fynd är Boys av Anna Ringberg.

Länk till Bokus för att läsa om boken.

Ett litet kombinationsprojekt

Vi får ju se om jag lyckas! Men nu har jag börjat läsa Vägen av Cormac McCarthy (lagom tjock, ca 230 sidor) och ska försöka ränna iväg och göra det, för på tisdag (om en vecka alltså) har jag möjlighet att se filmen (med samma namn) som gjorts på boken gratis via mitt Voddlermedlemskap. Så då tyckte jag att jag lika gärna kan göra en grej av det och skyndläsa boken för att sen direkt se filmen.

Började läsa den i går, och jag måste säga att det här var en bok som jag sögs in i direkt. Långsamt men på samma gång en liten stress, fastän ingen har särskilt bråttom. Har undvikit att läsa baksidestexten, och det enda jag tror mig veta än så länge är att en far och en son är på flykt till fots. De har sina saker i en gammal kundvagn och vandrar och sover ute och gömmer sig för folk, och just nu har det börjat bli ganska kallt. De verkar ha en jättefin relation. Sonen verkar ganska liten, 6 år kanske.

Märker detta inlägg med "pocket" eftersom boken finns att köpa i pocket, men jag läser faktiskt den inbunda. Lite fint. Trots allt. Eller så har jag bara börjat få dålig syn, haha.

Just nu läser jag:

Min bussbok är oftast min ordinarie bok, eftersom bussresorna gör att jag läser regelbundet. Så min huvudbok tillika bussbok är A Fair Maiden av Joyce Carol Oates. På engelska alltså, jag har fått upp farten på att läsa på engelska sedan de dryga 500 sidorna av In the Kitchen (Monica Ali). Vet inte varför det känns kul, men det gör det. (Och jag inser mer och mer vilket enormt jobb det är att vara översättare.) Denna Oates är dessutom föredömligt lagom tjock (menar: för att vara Oates) med sina 231 sidor.

50 sidor in i boken är jag väldigt förtjust i alla fall. Boken har nyss kommit ut på svenska och heter då En fager mö.

Hemma läser jag sporadiskt och växlar ofta mellan olika böcker, men just nu är det faktiskt en chiclit som jag tål och rentav roas av (menar absolut inte att låta snobbig, jag skulle gärna läsa såna mellan varven men har problem med den här genren): En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella. Jag har dock just lånat hem en ungdomsbok också som jag jättegärna vill läsa snart, och det är en debutant som heter Sanne Näsling och hennes bok Kapitulera omedelbart eller dö. Känns riktigt bra det lilla jag har läst (den beskrivande texten pratar om "roligt, sorgligt och upproriskt") och har vårens snyggaste omslag:

Lilla stjärna - John Ajvide Lindqvist

Den här boken måste nog någon förklara långsamt och exakt för mig för att jag ska förstå. Och då är vitsen ändå borta. Som jag beskrivit den tidigare på annat ställe: Ingen mening, inget mål. För mig. Om den funkar för andra är det finemang, men jag försöker helt enkelt att inte fundera mer på denna (våldsamma och brutala) bok.

Missad radioföljetong

Men äsch. Lyssnade på poddat avsnitt av Bokcirkeln på hundpromenaden. När det tog slut slog jag på radion, P1. Fick höra att "det var Staffan Westerberg som läste ur sin egen bok Elvaåringen. I morgon samma tid sänds nästa avsnitt, det sjunde. Och sista."

Det hade jag väl velat höra! Avsnitten finns på sverigesradio.se men går inte podda ner, och jag vet hur dålig jag är på att lyssna på saker hemma vid datorn. Men jag SKA försöka.

En positiv poesieffekt

Jag märker att jag ofta upprepar mig i inlägg här, det beror på att jag skriver så sällan. Ska skärpa mig.

Ville i alla fall kommentera en positiv bieffekt som Lindqvists Lilla stjärna har medfört: jag har blivit intresserad av att läsa poesi. Det är inte så att jag aldrig läst poesi, men jag gör det inte regelbundet. I Lilla stjärna läses nämligen flera poeter av en karaktär, och det är i stort sett dessa jag blivit intresserad av - jag måste ju nämligen anta att författaren läst de poeter han skriver om, och Lindqvist duger mer än väl som referens för mig att testa dem. Det handlar om Kristian Lundberg (vars självbiografiska roman Yarden jag nyss så smått börjat på), Wislawa Szymborska (som är den som lockar mest just nu), Gunnar Ekelöf och Kristina Lugn (som är den av dessa fyra som jag har läst, och kanske vet att jag tycker är bäst).

Jag ska bara studera lite till vad det är jag vill läsa egentligen. Läste just några Szymborska-rader på Boktipset, och det kändes väldigt bra. Kanske blir ett biblioteksbesök till veckan. Förutom dessa nämnda är ju Tomas Tranströmer aktuell i och med hans 80-årsdag, och honom har jag aldrig läst. Den diktsamling som getts ut nu är så fin, så fin. Men jag kan inte köpa en bok BARA för att den är fin. Jo det kan jag. Men till och med jag kan även hejda mig.

Förresten såg jag Malte Persson på Babel, och hans nya bok Underjorden lät ju ohyggligt intressant. Sonetter från Stockholms tunnelbana. Jag kan visserligen inte relatera till detta transportmedel mer än att jag åkt den några gånger under några av mina besök i staden, men jag menar. Jag åker ju lokalbuss här. Det finns en vardag även i Norrbotten. Ja, den boken är jag verkligen nyfiken på och hur det än går och om jag än läser den och vad jag än tycker (puh) så applåderar jag att han skrivit en sådan bok. Tror jag ska se klippet på SVT Play en gång till, jag gillade ju det jag hörde där.

Nu fastnade jag lite i Malte Persson, men när jag tänker efter känns det konstigt att jag inte ens funderat på att läsa något alls av honom tidigare. Om inte annat så är ju hans roman Edelcrantz förbindelser så snygg.

Bonnier Pocket

Mitt promenadsällskap: Lilla stjärna

Lyssnar på John Ajvide Linqvists bok Lilla stjärna när jag är ute med hunden. Jag gör det gärna och uppmärksamt, men jag har lite svårt att veta vad jag tycker om boken. Det var likadant med Människohamn, som jag också lyssnade på. Böckerna är författarupplästa och jag vet inte om det är något med uppläsningen. Ibland känns den lite "uppräknande", som att han läser vissa stycken för att komma fram till något annat, det viktiga. Men jag vet inte vad det är.


Lilla stjärna är på något sätt spännande, eftersom jag inte har den blekaste aning om vad som ska komma och än mindre vad det ska leda till, hur det ska sluta. Men det känns heller inte superintressant och jag är lite beredd på att det ska kännas meningslöst i slutändan. Ibland känns det nästan som att författaren ångrar sig, men har skrivit på ändå. Jag har hundra frågor angående första delen av boken, men jag tar dem inte nu utan ska lyssna färdigt. Det har ju hänt förr att hela boken blir bra när jag har läst klart.


Har lyssnat på drygt halva boken.