Kallentofts nya

Jag tyckte Vårdåd var ett riktigt bra titelförslag till Mons Kallentofts avslutande deckarkvartett, fast enligt mitt blogginlägg från i höstas så hade jag tydligen satsat på Aprildåd, vilket jag inte minns och ångrar, haha. Men här kommer den verkliga titeln:

Vårlik.

Jaja, det är ju han som är författaren. Det är också ett bra ord, med den dubbla betydelsen så är den... tja, bättre då. Fnys.

Boken kommer ut i mitten på maj. Hm... läser nu i beskrivningstexten: "Sveriges nye deckarkung Mons Kallentoft är tillbaka! Vårlik är den efterlängtade fjärde delen i den kritikerhyllade serien om Malin Fors vid Linköpingspolisen."

Låter som om det ska bli en himla många böcker. Jag trodde ju på fyra, vilket hade varit lagom. Om det blir fler, vad ska dessa ha för årstidstitlar? Vårvintervådaskott? Inget jag satsar på.

Blonde

... är bra! Och tjock, som sagt. Blir inte skrivet om mycket annat närmaste tiden. Men på nåt sätt ska jag försöka fläka i mig Vänta, blinka av Gunnhild Øyehaug, för den kändes verkligen bra och som nåt för mig. Långa snabba meningar dessutom, borde gå fint att sträckläsa om jag bara tar mig tid. Det kanske är en fjällbok.

Var är Alaska? - John Green

Ungdomsbok igen. Miles är killen som inte har några kompisar, som inte är jätteledsen för det, som har som hobby och intresse att lära sig kända människors sista citat. Han väljer att flytta långt när det är dags för high school. Culver Creek blir platsen där han får vänner, vännernas ovänner, lära sig att dricka, röka, göra hyss. Men det är inget skräpgäng som han lär känna, vilket jag först trodde. Det pluggas och man vill ändå prestera i skolan (också). Och de tar Miles/Bullen till sitt hjärta, utan att de kanske först tänkt göra det.

Alaska är den snyggaste och sexigaste tjej som Miles har sett. Hon är också rolig, smart och ganska så påhittig. För att inte säga orädd. Eller - rädd? Miles får erfara hur svårt det är att lära känna en människa riktigt ordentligt. När gör man det, gör man det någonsin?

Boken handlar framför allt om vänskap, och livets stora insikter. Den är så att säga indelad i två delar, och när del två började kände jag mig först besviken och tyckte att berättelsen ändrade karaktär. Men sedan insåg jag att allt hörde ihop.

En jättebra bok. Jättebra. Jag gillar Miles också, det är en bra kille. Påminner lite om Sittenfelds huvudkaraktär i En klass för sig, inte så poppis, inte så snygg, men inte särskilt ledsen eller ängslig för det.

Författaren John Green var 28 år när boken kom ut, känns förtröstansfullt att en ung kille skrivit en så bra ungdomsroman. Hoppas verkligen det kommer mera.

Det här är nog nästan "min Den hemliga historien", romanen (av Donna Tartt) som länge stod i ett mystiskt skimmer, och när jag till slut läste den med skyhöga förväntningar så föll den om inte platt, så väldigt lutande. Men Var är Alaska? tycker jag inte har några svagheter alls. Ja, så pass!

Böcker + radio = sant

Nu gäller det att planera här. 12 april drar Bokcirkeln i P1 i gång, och denna gång ska Jan Guillou, Åsa Linderborg och Carin Mannheimer läsa Blonde av Joyce Carol Oates. Jag har gruvat mig för att läsa denna bok, främst för att den är så tjock, men även för att jag inte har särskilt stort intresse av Marilyn Monroe (boken är en roman i biografistil, allt är inte dokumentärsant). Men jag är väldigt nyfiken, och jag har också under två bokcirkelomgångar grämt mig över att jag inte hunnit vara med från början och kunnat läsa boken samtidigt som de i radion. Men nu kan jag det! Så jag hoppas jag gör det.

Det betyder troligen att jag måste lägga de flesta andra böcker åt sidan ett tag, eftersom den är så tjock (exakt hur tjock ska jag nog inte ta reda på innan jag ska läsa den...). Fem veckor ska det ta att läsa den "via radio".

Nästa - eller snarare första - radioprojekt blir att ladda hem radioföljetongen Andningsgunga av Herta Müller. I kväll läses del 8 av 23, och enligt förslag från en radiopratare så kan man ladda hem alla delar "i rad" och lyssna på som en ljudbok. Dock bearbetad för radio, men det låter ju bara bra tycker jag. Perfekt, så får jag läsa en Herta Müller också. Jag börjar väl med det som finns.

Fast jag har ju blivit så van att lyssna på "liveradio" på mina promenader nu.

Dåliga böcker

I senaste numret av Svensk Bokhandeln fanns en fråga: Har du nånsin tyckt att en bok varit så dålig att du slängt den?

Jag har slängt flera böcker, men endast en som jag kommer ihåg att jag slängt av irritation över hur dålig jag tyckte den var. Stulen lycka av Warren Adler. Beskrivning av boken från Forum bokförlags sida:

Snön faller över Washington. Ute på flygplatsen är det närmast oväder när Southair 737 lyfter från marken. Destinationen är Miami, ombord på planet finns Lily och Orson. Äntligen fyra hela dagar tillsammans! Det känns som en evighet efter alltför lång tid av smusslande, lögner och stulna ögonblick. Snart, efter kärlekssemestern, ska de ta det stora steget och bryta upp. Nu finns ingen återvändo längre.
   Hemma väntar Edward och Vivien, ingen av dem anar att deras trygga tillvaro snart ska slås i spillror.
   Så ändras plötsligt, genom ödets nyck, förutsättningarna. På några sekunder förändras fyra människors liv dramatiskt och oåterkalleligt. 


Jag minns inte längre vad som var dåligt, men jag gillade den inte och tyckte att omslaget var fult och störande, det var en rosa kartonnage med ett foto, tror jag, på framsidan. Hela uppenbarelsen störde mig, så till slut slängde jag den. Det var den första bok som gick i soporna och det är ungefär 15 år sedan. Men fastän jag tyckte att boken var dålig så var det ett stort steg att stoppa den i soporna.

Nu när jag skulle försöka minnas vad boken hette var det helt omöjligt. Förutom att författarens efternamn började på A, jag hade alla böcker i bokstavsordning då och den stod då dessutom allra först i min bokhylla. Jag visste också att boken till min oerhörda förvåning hade filmats. Jag hade en känsla av att det var Ben Affleck som spelade i filmen, men samtidigt kände jag att det var lite för modern tid egentligen. Hittade filmen Bounce, men ingen bok bakom den. Well, "Google is your friend" och efter en del letande hittade jag igen Warren Adler. Filmen fick samma namn på svenska och de som spelar i den är Harrison Ford och Kristin Scott Thomas. (I båda filmerna handlar det om flygkrascher och övertagande av död persons hustru/man, därav min ihopblandning.)

Jag kan inte hitta någon bild på boken med mitt rosa omslag, men här är boken med filmomslag, omtryck några år senare.

P.S.

Den franska boken har dykt upp...!

Ska vi byta... ska vi byta böcker? Ska vi byta böcker med varann?

Jag byter en Jan Guillou mot en Fogelström. Jan Guillou mot en Fogelström, Fogelström mot en Zadie Smith!

Okej, nu ska jag sluta travestera Hans Alfredsons Byta grejer-visa. Men det slumpade sig så oehört att jag i dag denna dag har hittat inte mindre än TVÅ bokbytarsidor. Har inte utforskat dem en millimeter, men nu får jag i alla fall själv ett sätt att komma ihåg och hitta tillbaka.

http://www.parslibris.se/
http://www.bokbyte.nu/

Den andra vet jag är ganska så ny, så om det är lite fart där så beror det nog bara på det.

Bokkö

Nu har jag kö på läsandet igen (det har jag i och för sig inte aldrig). Blev fortsatt läsande av ungdomsböcke. Efter Sørtland började jag på Johanna Nilssons bok Janis, den magnifika eftersom hon brukar betraktas som en bra författare och eftersom jag tyckte att hennes De i utkanten älskande var en så otroligt bra bok.

Det är nog inget fel på Janis-boken heller, men ganska snart stod det ganska klart att även det här är en ungdomsbok där någon ung person kommer att dö. Och då kände jag att jag måste ta paus från det.

Valde i stället Var är Alaska? av John Green. Vad det är bra med USA där det är så vanligt att ungdomarna går på internat, det blir så många bra ungdomshistorier då. Det förekommer förstås även i Sverige att gymnasieelever läser program på annan ort, fast internatdelen vet jag inte hur vanlig den är.

Nåväl, denna associerar jag lite till... alla andra internatromaner jag läst, hehe. Den hemliga historien, I en klass för sig, Fördjupade studier i katastroffysik (som jag inte alls läst klart för den delen, hmm). Den känns ganska så bra. En kille som berättarjag, bra. Är förvånad över att hans polare både är små revoltörer och samtidigt kan citera gamla författare. Jag vet inte riktigt hur jag ska betrakta dem ännu.

Sen kom ett trevligt läsex av Vänta, blinka, mera norskt. Författare Gunnhild Øyehaug. Ingen s.k. ungdomsroman, men unga kulturmänniskor och det känns som en bok för mig. Beskrivs som "en Short Cuts-liknande roman" med både en litteraturstuderande, filmregissör, författare och konstnär.

Och så läser jag på Bokhora och påminns om att jag verkligen vill läsa Siri*.

 Forums omslagsbild.

*Hustvedt

Less på denna min nya trend!

Tydligen, en trend alltså. För nu när jag ska fortsätta läsa min "franska bok" Utrop igen så hittar jag inte DEN nu!! Gaaah! Vad har jag för ordning egentligen? Ja, jag har ju ingen ordning, det är ju det som är grejen.

Funderar på följande utsortering:
1. Böcker jag absolut måste spara
2. Böcker jag kan fundera på att göra mig av med
3. Böcker jag kan ge bort eller slänga direkt.

Men grupperna indelas nästan omedelbart i fler grupper; grupp 2 måste för det första gås igenom ytterligare en gång alltså, och grupp 3 blir ju då en fråga för "ge bort (till vem?), sälja eller slänga?"

Jag är sugen på att dra igång detta (jätte-)projekt. Det handlar inte bara om böcker, utan om allmänt upprensande av bostad.

Puuuh, jag kan INTE åka buss i morgon utan en bok, måste lösa detta nu.

Lundell kommer med nytt

Hamnade i värsta (bästa?) Ulf Lundellperioden i går, och började längta extra mycket efter hans kommande bok (1 april tror jag). Läste ju hans senaste roman Vädermannen med irriterad förtjusning. Eller förtjust irritation.

Bara titeln på den nya boken är värd ett blogginlägg: En öppen vinter. I övrigt vet jag förstås inte. Boken ska bestå av "prosalyriska texter", anteckningar, dagboksnoteringar (börjar se ett mönster i vad jag läser just nu) och med boken följer en cd.

Undrar om den är stor och tjock. Ser så ut.

Fara vill - Elin Ruuth

Åh, vad jag är glad för att Albert Bonniers förlag gav ut den här boken. Det är så bra! "Det", för det här är ingen roman, det är texter, funderingar i dagboks- eller bloggstil och jag gillar det så mycket. Boken är 123 sidor och (liksom boken i förra inlägget) det är inte mycket text på varje sida. Det är lätt att säga att den går fort att läsa. Men å andra sidan har jag upptäckt att jag läser vissa meningar eller stycken flera gånger. Det här är snilligt, småroligt och mellan varven lite sorgligt.

Jag gillar det! Jag gillar det!

Är det bara jag som får tankarna till Martina Lowden och hennes bok Allt, förresten? Korta, personliga noteringar, inte sällan med lite vetenskapliga upplysningar.

Elin Ruuth är uppvuxen i Luleå. Liksom Andrea Lundgren som också är debutant med rötter från norr förekommer glimtar av deras "norra liv" i respektive böcker.

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? - Bjørn Sortland

En sorglig och fin liten bok.

Anledningen till att alla kallar den "liten bok" är att den är kort, 120 sidor, och att det även är ganska lite text på varje sida. Snabb läsning alltså. Kategori "Unga vuxna", fast vem som helst kan läsa den.

Handlar om 19-årige Markus som blir kär för första gången på riktigt. Men Ingrid är sjuk, och blir bara sämre, och deras väg framåt blir deras väg mot slutet. Sorgligt och fint skrivet.

Påskekrim

Denna norska tradition att läsa deckare under påskhelgen har jag haft en svajig inställning till. Jag har nog mest stört mig på att svenska bokbranschen försöker adoptera traditionen, men å andra sidan, vad ska man vänta sig. Och å tredje sidan har det inte slagit så väl ut ändå. Å fjärde sidan är det ju inget dåligt med att försöka uppmuntra folk att läsa böcker.

Nu bestämde jag mig just för att gilla detta och även ta mig an den. Tycker att det kan passa ganska bra att läsa deckare i samma veva som dagarna blir ljusare. Jag ska dessutom försöka låna Anne Holts nya bok Frukta inte, som kommer ut när som helst. För ska jag ta mig an en norsk tradition passar det väl fint att läsa en norsk författare. Och tro mig, det är knappast någon slump att hennes bok kommer ut nu, några veckor innan påsk.

Det är heller ingen slump att jag just nu tittar på en repris av Gomorron Sverige där Yokiko Duke pratar om just påskekrim, annars hade jag knappast kommit ihåg det.

Eller förresten, kanske läser jag Ann Cleeves andra bok i Shetlandskvartetten, Vita nätter. Den ligger här och bara väntar på att bli läst.

Just nu läser jag en jättefin liten bok som går snabbt att läsa - också den norsk för övrigt. Återkommer till den.

Dumpa Matthew - Jane Fallon

En inte dålig chicklit för vuxna.

Kan jag få göra det så enkelt för mig?

Nåväl. Helen är ihop med en gift man sedan fyra år tillbaka. Hon har just börjat fundera på meningen med det när han en kväll står utanför hennes lägenhet med ett gäng väskor och meddelar att han lämnat sin familj. Sedan handlar boken om att - dumpa Matthew.

Man kan ha en massa invändningar om man vill: men varför släppte hon alls in honom, varför försöker hon inte göra slut, varför står hon inte på sig, och så vidare. Men hörni, då hade det ju inte blivit någon bok.

När jag läser en sån här typ av bok så måste jag bestämma mig för att se förbi sånt, ofta kommer jag ändå till en punkt då jag sitter och sliter mitt hår. Men i den här boken gör jag inte riktigt det, alltså jag måste ändå svälja såna där saker, men den känns faktiskt ändå aldrig riktigt töntig. Jag kunde faktiskt inte se hur den skulle sluta, inte förrän den slutade, och det är nog rätt ovanligt med en chicklit. Eller underhållningsroman.

Jag nämnde det nog förut, men det sägs alltså att boken ska bli film, Jennifer Aniston har köpt rättigheterna om jag förstod det rätt, och Jane Fallon ska själv skriva filmmanuset. Det blir nog en lätt match, många av bokreplikerna känns färdiga för film.

En trevlig lättläst bok som är en riktig, ja, bladvändare. Och huvudpersonen är inte 25 år och shoppinggalen, utan 39 med utebliven karriär och få vänner. Roligare och fyndigare än många andra i liknande genre.

Jag läste för ett tag sedan lite i Jane Fallons andra bok (på svenska); Rätt åt dig. Den kändes ungefär likadan, en kollega läste den och sa ungefär som jag nu sagt om Dumpa Matthew: "riktigt bra", och så ett snett leende som för att säga "den borde inte vara bra, men jag gillade den".




Väldigt kitschiga och roliga omslag!

Nu blev det så här.

Började läsa Helene Hanff i går. Åh, vad roligt. Det var sådär så att jag inte ville somna ifrån den och var vaken alldeles för länge för bokens skull. Dåligt men roligt.

Fortsatte läsa franska boken på bussen i dag. Känner att jag mer och mer glider ur den. Den är INTE dålig, jag orkar bara inte riktigt med den här typen av böcker just nu. Bara en massa stycken text, som jag nämnt tidigare är det inga talstreck och replikerna börjar heller inte på ny rad. Att jag inte förrän jag började hamna på nästan 100 sidor fattade att varken huvudpersonen eller den man hon älskar (?) någonsin nämns vid namn kanske förklarar en del - jag håller inte koncentrationen.

Det där med replikerna började jag däremot titta på. Det är ett ganska listigt och hyfsat enkelt sätt att stilisera en roman. Hade Curiol valt att göra sedvanliga radbrytningar och talstreck hade romanen känts mycket mer simpel. Jag kommer att läsa klart den, men inte just nu.

Köpte nämligen alldeles i kväll Dumpa Matthew av Jane Fallon. Chicklit för vuxna. Jag har en långsiktig plan med boken: den ska få stå i centrum på en engångsbokcirkel längre fram i vår. Jag har gått hela dagen och funderat på en bok som skulle kunna passa alla möjliga läsare och icke läsare och jag tror den här kan passa bra. Ska bli film med Jennifer Aniston också, sånt kanske kan pusha en eventuell motsträvig läsare. Ska bli riktigt kul, om nu de tilltänkta deltagarna nappar.

Kanske skulle leta efter deltagare till en bokcirkel där vi läser Utrop av Céline Curiol... Jag kunde nog behöva det, men nej, den boken måste jag läsa när jag vill och inte på tvång.

Nu har jag två lättsamma böcker samtidigt, och ingen av dem känns krystad (ännu) eller för enkel eller för billig, vad bra det blev.