Lilla Augustpriset

Här kan man läsa novellen, gör det! :-)

Uppsving för Jungstedt

Jag orkade inte dra med japanen till August - till Stockholm menar jag. Dels av tjockhet, dels av skum läsningsskäl. Så det blev Jungstedt i stället, I denna ljuva sommartid. Den började jag ju på för ett bra tag sen, men har inte prioriterats. Räntade iväg och läste 100 sidor på planet hem, så nu känner jag för att sträckläsa ut den. Detta är bara min andra bok av henne, men jag tycker än så länge att hon är/passar mig bättre än de som man lätt jämför med: Liza Marklund och Camilla Läckberg.

Augusttest - I rule

Alla rätt på DN:s Augusttest! "Av de 882 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 723 (82 %)." Ja, jag ville skryta. Här är testet:

DN Test: Augustpriset

August!

Wohooo, så har man varit på Augustgala! Nog känns det lite "milstolpe" över det. Vi frotterade oss inte med kändisar, om det betyder att man på mingelfesten oombedd går fram och säger något mer eller mindre välplanerat till en författare man känner igen. Vi har helt enkelt mer stil än så.

Men galan i sig var mycket trevlig och underhållande, konferencierad av Kattis Ahlström, och inte var det ju heller fel att gå runt bland minglande Leif Pagrotsky, Jessica Gedin, Stefan Holm (prisutdelare i klassen fackbok), Bo och Lena Sundström m fl. Mat och dryck och väldigt fint Konserthus i Stockholm.

Det är förståeligt att Brutus Östling och Susanne Åkesson vann med fascinerande fågelbildsboken Att överleva dagen, men jag hejade på Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk.

Minst uppmärksamhet kommer vinnaren av Lilla Augustpriset få. Hon heter Isabella Nilsson och novellen hon vann med heter Verklighetsprojektet. Den har jag ju då tyvärr inte läst, och just nu känner jag mig lite desperat eftersom jag inte vet var/hur jag kan göra det. Hon var i alla fall bästa tacktalare och intervjuoffer, och de citat jag hörde ur hennes novell var fiffigast och roligast.

Steve Sem-Sandbergs roman De fattiga i Lodz (bryr mig inte om att försöka sätta accenterna rätt) som vann i kategorin skönlitterära bok har jag redan tidigare känt ett intresse för att läsa, trots att jag mycket sällan vill läsa böcker "om" andra världskriget. Men jag förnekar inte att denna verkar speciell, bland annat på grund av det långa arbete som ligger bakom boken.

Vinnare i barn- och ungdomsklassen hade jag särskilt uppskattat personligen för 20 år sedan: Skriv om och om igen som skrivits av Katarina Kuick och Ylva Karlsson, och layoutats och "bildats" av Sara Lundberg och Lilian Bäckman. Känns kul, men som en något snäv bok. Jag hoppas inte att mor- och farmödrar kommer att köpa Augustprisvinnaren till barnbarnen i julklapp som vanligt på rutin (något som alltför ofta sker utan hänsyn till vilken stil boken har eller vilken ålder den riktar sig till). Såklart hoppas jag att varje bok hittar rätt läsare. Och jag skulle gärna läsa denna bok nu, "20 år senare". ;)

Jag blir mer och mer Strindbergvän dessutom. Fint med ett pris till hans ära.

augustpriset.se

741 sidor

Jag vågade knappt kolla, fast jag trodde 711 sidor, men japanen, Fågeln som vrider upp världen av Haruki* Murakami, är alltså 741 sidor lång.

Det säger sig ju självt att den är för lång, eller hur. Jepp.

Jag vill egentligen inte klaga, för den är bra. Men vissa passager blir helt enkelt väldigt långsamma. Avskräckt är jag ändå inte, någon gång ska jag läsa Kafka på stranden också. (Betyder det att Carl-Einar Häckner vill läsa Kafka när Häckner befinner sig på stranden, eller ÄR Kafka på stranden, hur var det nu?) Fast jag kommer att låta det gå ett tag innan jag gör det. Måste låta Nyckelfågeln lägga sig och mattas av, när jag nu blir klar nån gång vill säga.

Fick en kommentarsfundering på om den är krävande. Ja, och nej. Det är oftast lättläst, inga svåra ord eller krångliga meningar. Lite långsam ibland som sagt. Krigspassagerna och liknande dramatiska återberättelser upplever jag som svårlästa/tråkiga.

Men framför allt måste man vara öppensinnad när man läser den. Det är väldigt mysko, det är det. Framför allt möter han väldigt mysko människor.

Men annars, mellan varven liksom, är han som en vanlig man som äter pasta och broccoli, går till kemtvätten, dricker kaffe. Och öl.

*Jag kommer ALDRIG ihåg hans förnamn rätt, gissar alltid, kollar och får sen ändra. Nu gissade jag Haraku.

Sidan 502 i japanen

Aaaah, nu är det segt!!!

Bibliotek

Men skiit. Jag skulle ju gå på vårt bibliotek i dag. Men jag glömde alldeles bort det, gråvädret gjorde mig nog grå i hjärnan. I morgon är det stängt. Skiiit. Skulle även läsa nya numret av Vi läser, bl a intervju med Kristina Lugn gjord av Martina Lowden, låter ju för bra.

Det jag tänkte låna på biblio är Leilas bakbok (som inte heter så utan A Piece of Cake), mest av nyfikenhet, och När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre) av Gunilla Bergensten av... nyfikenhet kan vi väl kalla det också. Jag vill inte äga den, men varför inte läsa och varför inte nu.

Hade inte ens tänkt på möjligheten att låna kokböcker på biblioteket, men det är ju genialt. Samma med att läsa tidskrifter. Kom på det när jag stod och kikade in genom fönstrena på ett stängt bibliotek i helgen.

Listor

Den där listan jag skrev för ett tag sen på oavslutade böcker, den var mycket mer ofullständig än jag ens trodde. Men jag struntar i det nu. Funderar på att göra en lista över olästa böcker jag VILL läsa, men inte heller den får ses som en stresslista. Vilket jag nog klarar rätt bra.

Extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer
Vad jag älskade - Siri Hustvedt
Dagböcker - Sylvia Plath*
De välvilliga - Jonathan Littell*
Shantaram - Gregory David Roberts
Mannen i sjön - Arnaldur Indridason
Vinterstaden - Arnaldur Indridason
Om skönhet - Zadie Smith

Många fler, men det räcker nu.

Nu blev jag jättesugen på Vad jag älskade, kanske måste testa genast, har den hemma. Omslaget från inbundna versionen (som är den jag har), Norstedts förlag.



*har läst några sidor i men räknas inte som om jag påbörjat dem

Långsamt

Det händer inte så mycket på min bokfront nu, jag läser japanen och det tar sin tid. Har läst över 450 sidor, men det är ju en hel del kvar ändå... När del två började blev det mycket spännande, och sedan mycket konstigt. Ungefär så som boken också varit hittills, fast något mer åtskruvat åt båda håll. Hur märklig boken än är så är jag väldigt nöjd över mitt val.

Har kommit på att det även är lite Twin Peaks-aktiga inslag. Fast inget som jag blir rädd av.

På kvällarna läser jag just nu mest tidningar, Lantliv eller Hundsport.

Japanexempel

För att ni inte ska tro att Murakamis roman Fågeln som vrider upp världen är en stillsam roman om en vanlig man som kanske har ett visst vackert intresse av ornitologi så vill jag ge lite enstaka exempel på vad som händer i boken.

Ja, för det första så är paret Okadas katt försvunnen redan från början av boken, och det är nog i samband med det som mediet Malta Kano träder in på arenan. Dock kan jag inte säga att jag ännu har läst att hon har sagt något som har direkt med katten att göra. Men Toru Okada har (halvhjärtat) letat i alla fall.

Huvudpersonen Toru Okada får en dag besök av en man som (á la Tusen och en natt, som jag sa förut) berättar sitt livs historia, den benämns i kapitlen som Löjtnant Mamiyas långa berättelse 1 och 2, och den ÄR lång. Jag hann bli lite uttråkad, fastän berättelsen innehåller en av de vidrigaste saker jag läst, säger inte mer, försöker glömma.

Toru Okada sitter i botten på en torrlagd brunn några dagar för att tänka.

Toru Okada drömmer saker, som när han vaknar känns verkliga. Sen kan människor också dyka upp och bekräfta att de träffats i hans dröm häromnatten.

Kreta Kano ska sluta heta Kreta Kano, men har ännu inte bestämt vad hon ska heta i stället. Så just nu benämns hon som "kvinnan som tidigare varit Kreta Kano" eller "Malta Kanos lillasyster".

Väldigt axplockat, men jag är... fascinerad. Fattar inte vad det ska bli av boken. Är precis halvvägs.

Min nr 2 just nu

Japanen har avancerat till bussbok efter Sittenfeld, fast det är smått tveksamt, den är så tjock att det är bängligt att få ner den i väskan. Men eftersom min läsning räntar sig bäst där så förblir det nog så.

Vid läggdags har jag tagit fram Jungstedt igen, den passar bra på kvällen; lättsmält, inga långa krångliga meningar eller japanska namn som man blandar ihop (...). I denna ljuva sommartid är det jag läser. Mord på camping.


adlibris.se

I en klass för sig - Curtis Sittenfeld

Men här har vi en pärla! Jag kan lätt säga att varje sida var en njutning.

Lee är 14 år när hon kommer till internatskola långt hemifrån. Att söka stipendium till internatskola tycks ha varit något som skedde utan större eftertanke eller beslut. När Lee väl fick ett stipendium tyckte hon inte att hon hade något annat val än att faktiskt åka.

Nästan alla elever på Ault kommer från mer eller mindre rika familjer (det finns olika slags rikedom, får man läsa om), endast en handfull är där tack vare stipendium, och det talar man inte högt om - fast de flesta vet ändå hur det ligger till. Lee har svårt för att känna sig som en som alla andra, hon noterar "spelet" och deltar på sitt sätt. Någon säger vid något tillfälle att Lee skiljer sig från mängden eftersom hon tänker.

Jag hade fått intrycket att boken handlade om mobbning, det gör den inte, och Lee är en starkare och säkrare person än hon själv inser.

Jag är förtjust i författarens sätt att "tala om hur det går" under bokens gång genom små inslag i framtiden här och där (boken är skriven i jag-form). Det gör också själva slutet extra snyggt, enligt mig.

Stort plus i kanten för att huvudpersonen, en elev i tonåren, INTE är vare sig klassens stjärna, klassens bottenelev eller framför allt, inte särskilt litteraturintresserad eller -begåvad. Det är annars standard i "bra" böcker om studenter och skolliv, att den man hejar på är väldigt duktig på att skriva skönlitteratur, har läst alla klassiker och skriver uppsatser som får högsta betyg och är svensk-/engelsklärarens personliga favorit (som kanske får lite extra uppskattning/hjälp i smyg dessutom). Lee är en medelmåtta som har särskilt svårt för matematik och i den här boken läggs vikten vid det sociala spelet i stället för studieresultat och framtida karriär.

Betyg 5! Tjoho!

Tyvärr tyvärr slut på förlag. Låna på biblio, eller av mig.

Släktfeber - Sara Paborn (ljudbok)

Njaaaaaa! Som jag sagt tidigare hade jag väntat mig en rolig bok, möjligen tokrolig.

I centrum finns "Faster", huvudpersonen Katarinas mammas faster, trots att berättelsen inleds med hennes död vid den höga åldern av 107 år. Jag citerar Bokus: Nu när släktens mest dominanta kvinna är borta ändras styrkeförhållandena i familjen och under några heta sommarveckor ställs allt på sin spets. Från en gammal hammock i sprucken vinyl sker fördelningen av Fasters saker, från minsta lilla virkade karottunderlägg till hennes fina guldring.

Texten slutar med orden om att blod trots allt är tjockare än vatten. Mja, det skulle vara för det då. I Sara Paborns egen släkt fanns en förebild till denna Faster, även om hon i verkligheten blev något år yngre än romanens (103 eller nåt sånt). Och det är vetskapen om att boken har viss verklighetsbakgrund som gör att jag känner mig lite illa till mods. Jag har tidigare nämnt att Paborn nånstans tycks vilja beskriva och klaga på sina föräldrar. Och de är verkligen osympatiska. Till kategorin "rolig ironi" hör att hon (Paborn? Katarina?) själv tycks börja efterlikna sin mor i sätt och tyckande, vilket hon också inser. Pappan verkar hon dock inte kunna förlika sig med, fast de bråkar inte eller så, han bara beskrivs som den tölp han är. Eller ska han vara rolig? Jag vet verkligen inte!

Bitter eftersmak, tyckte jag. Som jag även sagt tidigare kan inläsningen färga mitt intryck. Ska ni läsa, så läs själva, så att säga, då är nog chansen större att den är så rolig (tragikomisk?) som jag trodde innan.

Betyg 2.

Japanen

Hihi, bland alla som är det just nu så är jag inte särskilt Japanintresserad. Och eftersom jag inte läser manga eller annan japansk litteratur så är Murakami "japanen" för mig.

Det är alltså Fågeln som vrider upp världen jag läser, och jag börjar mer och mer tänka på Tusen och en natt när jag läser den. Huvudpersonen Toru Okada lever egentligen ett rätt stilla liv efter att ha sagt upp sig från sitt jobb på en advokatbyrå. Hans fru jobbar längre och längre dagar. Men trots att han knappt går utanför dörren vissa dagar har det börjat ramla in en massa folk i hans liv, människor som dessutom gärna berättar sitt livs historia.

Jag älskar språket och tja, ska jag säga små tokigheter, så här kan det låta:

När Kreta Kano hade ätit sina kakor och druckit sitt kaffe såg hon lite lugnare ut.
"Idag har jag kommit hit i min syster Malta Kanos ställe", sa hon. "Jag heter Kreta Kano och är alltså Maltas lillasyster. Kreta är förstås inte mitt riktiga namn. Egentligen heter jag Setsuko Kano, men sedan jag började hjälpa min syster i hennes arbete har jag tagit mig det här namnet. Det är, hur ska jag säga, en sorts yrkesnamn. Det är inte så att jag har något speciellt förhållande till ön Kreta. Jag har inte ens varit där. Men eftersom min syster använder sig av namnet Malta, tog jag mig ett namn som passade till hennes. Det var faktiskt Malta som valde namnet åt mig. Är det möjligtvis så att ni, herr Okada, har varit på Kreta?"
"Tyvärr inte", sa jag. "Jag har aldrig varit på Kreta och har inga planer på att åka dit inom överskådlig framtid."

- - -

Översättningen är gjord av Eiko och Yukiko Duke (ni vet hon som recenserar böcker på Gomorron Sverige på tisdagar 8.15, och hennes mamma.)

Deckarkoll?

Finns ett deckartest på deckarhuset.se. Har du koll? Har jag koll? Jag fetmarkerar vilka jag har läst.

1. Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson
2. Flickan som lekte med elden – Stieg Larsson
3. Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson
4. Sprängaren – Liza Marklund
5. Nobels testamente – Liza Marklund
6. En plats i solen – Liza Marklund
7. Coq Rouge – Jan Guillou
8. Fiendens fiende – Jan Guillou
9. Madame Terror – Jan Guillou
10. Isprinsessan – Camilla Läckberg
11. Tyskungen – Camilla Läckberg
12. Sjöjungfrun – Camilla Läckberg
13. Mördare utan ansikte – Henning Mankell
14. Hundarna i Riga – Henning Mankell
15. Kinesen – Henning Mankell
16. Skuld – Karin Alvtegen
17. Saknad – Karin Alvtegen
18. Svek – Karin Alvtegen
19. Det grovmaskiga nätet – Håkan Nesser
20. Fallet G – Håkan Nesser
21. Människa utan hund – Håkan Nesser
22. Den döende dandyn – Mari Jungstedt
23. Den mörka ängeln – Mari Jungstedt
24. Den dubbla tystnaden – Mari Jungstedt
25. Gråt i mörker – Björn Hellberg
26. Pojken som inte ljög – Björn Hellberg
27. Nattvandraren – Björn Hellberg
28. Solstorm – Åsa Larsson
29. Det blod som spillts – Åsa Larsson
30. Svart stig – Åsa Larsson
31. Statsrådet och döden – Bo Balderson
32. Mord, herr talman – Bo Balderson
33. Statsrådet klarar krisen – Bo Balderson
34. Stum sitter guden – Anna Jansson
35. Alla de stillsamma döda – Anna Jansson
36. Må döden sova – Anna Jansson
37. Faller fritt som i en dröm – Leif GW Persson
38. Linda – som i Lindamordet – Leif GW Persson
39. Den som dödar draken – Leif GW Persson
40. God natt min älskade – Inger Frimansson
41. Skuggan i vattnet – Inger Frimansson
42. Mörkerspår – Inger Frimansson
43. Midvinterblod – Mons Kallentoft
44. Höstoffer – Mons Kallentoft
45. Sommardöden – Mons Kallentoft
46. Tunnare än blod – Åsa Nilsonne
47. I det tysta – Åsa Nilsonne
48. Ett liv att dö för – Åsa Nilsonne
49. Nattfåk – Johan Theorin
50. Gud som haver – Ingrid Elfberg

0 poäng: Du måste har surfat in på fel sida av misstag

1-5 poäng: Bott stora delar av ditt liv utomlands?

6-10 poäng: Godkänt

11-20 poäng: Väl godkänt!

21-30 poäng: Mycket väl godkänt!

31-48 poäng: Helt otroligt bra!

49-50 poäng: WOW!

---

Wow säger jag ändå, fick jag väl godkänt för 14 poäng?! Det var generöst.

Bo Balderson har jag läst allt av, men när jag läste de böckerna kan jag inte påstå att jag läste dem som deckare. Roliga böcker, stor favorit.

Har inte läst Människa utan hund (Håkan Nesser) - men väl Berättelse om Herr Roos.

Har inte läst Svart stig (Åsa Larsson) - men väl Till dess din vrede upphör.